Så vad har då hänt sedan jag lämnade Sverige?
September 12th, 2006
De första veckorna ägnades åt acklimatisering och åt att lära känna mina “flatmates”. Grabbarna jag bor tillsammans med heter Manuel och Juan och kommer från Spanien och Colombia. Manuel har inte bott i Spanien på många år utan i England och Juan har bott i NY så engelskan är inget problem för dem, förutom uttalet då.
Under den första veckan åt vi nästan uteslutande kinesisk mat vilket gjorde att jag blev lite trött på den. Vecka två blev det följdaktligen mer av McD och KFC, vilket gjorde att jag kände mig alltmänt onyttig och orolig för att bli fet under min vistelse. Denna känsla har under senare tid byggts på då det är näst intill omöjligt att hitta nyttig mat här. Förstår inte hur kineser kan var så smala?
Efter att jag blivit bra kompis med grabbarna så bestämde vi att det var dags att åka på semester då ingen av oss har haft något riktigt sommarlov (även om jobbet på Strand var glassigt), vi kollade olika resebyråer och bestämde efter att ha hört deras tips för att åka till Hainan.
Det tog 2,5h att flyga från Shanghai till Sanya som är beläget i den södra delen av Hainan. Vi tog en taxi från flygplatsen till det 4-stjärniga hotellet och som vanligt försökte taxichauffören blåsa oss. Och precis som vanligt lackade vi (mest Manuel då han är spanjor och enligt egen utsago var det de som uppfann hur man blåser turister) till och vägrade betala något. Chauffören ringde polisen och vi checkade in, polisen kom och vi ljög ihop en historia om hur chauffören och vi hade kommit överens om ett pris och att han sedan krävt mer i betalt, det fungerade!
De följande dagarna spenderades på stranden och kvällarna på olika lokala barer. Det finns säkert några som blir skadeglada när jag berättar att jag brände axlarna och näsan i den starka solen, citat Alex: – “Jag bränner aldrig mig!”
En av kvällarna bjöd några sköna snubbar som vi träffat kvällen innan med oss på en äkta Sanyansk middag. Middagen bestod av levande skaldjur som kokades i en gryta som stod på bordet, färskare käk får man leta efter! Det var dock färden till och från restaurangen som gjorde kvällen minnesvärd. Vi fick skjuts av snubbarna på deras motorcyklar, många tycker säkert att det låter roligt men jag är en liten fegis som hatar allt som går fort och inte har säkerhetsbälte. När man sedan lägger till att vi var tre på varje motorcykel, ALLA drack ordentligt med pijiu och killen som kör tycker det är världens roligaste grej att köra utan att använda händer i 90km/h så kanske ni förstår varför jag håller så krampaktigt i killen på bilden.
När vi kom tillbaka från Sanya var det dags för registering och hälsoundersökning vid universitetet. Efter detta var det dags för första skoldagen. Skola här är tydligen en helt annan grej än i Sverige, undrar om man verkligen kan kalla det vi har i Sverige för skola om man jämför med det här? Hur som helst så kastas man in i ett högt tempo med mycket nytt men som tur är så fungerar det, man lär sig mycket och snabbt.
Hoppas ni skriver lite kommentarer så jag orkar motivera mig att skriva i fortsättningen…
April 15th, 2007 at 13:55
jag ska börja läsa din blogg! Har försökt ta reda på information om Kina via böcker och länkar men det är svårt att hitta nåt som inte låter som nån typisk faktatext för turister, men du skrev ju på ett sätt som var med “levande”
så hell yes att jag ska fortsätta kolla in din blogg;)
October 20th, 2007 at 21:07
[...] deras dörr. Det visade sig vara en födelsedagsfest för en franskkille som egentligen bodde på Hainan. Allt ont jag tidigare har skrivit om fransmän tar jag härmed tillbaka. Tro det eller ej, det [...]