Alex i Kina

05:50 ringde klockan imorse och det var dags att dra sig upp ur sängen för att förbereda sig för löpning.

Min otroligt näringsrika frukost bestod av två bananer och två snickers. Under tunnelbaneresan till startplatsen vid East Nanjing Rd. såg jag en massa folk med samma oranga gymnastikpåsar som jag också fått från arrangörerna. Anledningen till att alla hade med sig gymnastikpåsarna var att man kunde lämna sina kläder i dem för transport till målet.

När starten gick väntade jag till att de flesta sprungit iväg innan jag själv sprang över startlinjen och aktiverade mitt automatiska tidtagarchip. Jag resonerade att det skulle vara bättre för motivationen att springa om folk under hela loppet istället för att ligga långt fram och plåga mig. Taktiken fungerade bra och med mycket hejande från entusiastiska supporters gick loppet som en dans. De sista tre kilometrarna ökade jag takten och följdaktligen blev det jobbigare. Väl i mål kollade jag på den officiella klockan och såg att den stod på alldeles för mycket, lite längre inne i målfållan bytte jag nummerlappen mot ett cerifikat med min officiella tid – 1:47:56. Jag lyckades alltså, trots förkylning och fotbollsmatch dagen innan, att uppnå mitt mål. Jag tror till och med att jag skulle att ha kunnat klara mig under 1:45:00 om jag hade haft en klocka med mig ute på banan.

Vem följer med till Beijing i vår och springer världens tuffaste maraton?

Dagen kinesiska lektion:
Chiptid
jìng chéngjī
净成绩